I bilen från båten som tog oss från Gotland pratade jag och Josephine om att vi borde dra ihop fler spontana grillkvällar. Alltså träffas utan att det är kalas. Dra ihop det gamla gänget, som nu har utökats till både karlar och barn. Så vi bjöd in oss själva på grillfest hos en vän på slätten (stort hus och trädgård, utehus, hund, och så höns som går fritt). Bjöd in lite folk och hade knytis, med ett efterrättsparty som hette duga. Vi kan säga att kvällen började med småätande på hallon- och vinbärsbuskar, och slutade med dans kring eldkorgen. Därimellan skrattade vi så vi grät några gånger.

Vi hade lovat tjejerna att de skulle få ansiktsmålning, efter att ha sett tre andra barn i lekparken som clown, katt och odjur. I en timme (give and take) gick vi runt i Vadstena och letade efter ansiktsmålningen. Ingen hittades, så vi gav upp och började gå mot picknicken istället. Då såg min man de tre barnen från lekparken tillsammans med en kvinna, så han frågade var de hade målat sig. Det visade sig att de hade gjort det hemma och att det var kvinnan som gjort det bara för att det var kul. Hon hade med sig målargrejerna i väskan (ifall hon skulle behöva bättra på barnens smink), och frågade om hon inte skulle måla flickorna iallafall. Vi var inte sena med att tacka ja, så vi satte oss där vi stod och flickorna fick prinsessdiadem. 

Det var höjdpunkten på dagen. En så underbar kvinna som ger oss och våra barn den tiden av sitt liv, och ett fint möte. Bara sådär utan att tveka. Det hade varit så lätt för henne att inte erbjuda sig. Men hon gjorde det och vi blev överväldigade. Fantastiskt!

Det är lätt att förstå om ni tror att vi är lite besatta av näckrosor. Att vi plockar varje dag. Ni gör helt rätt i att tro det eftersom det är en daglig syssla när vi är i Småland. Men de är ju magiska. Vackra och vita i den stilla ytan invid stranden. En yta som ser ut som olja, och speglar himlen i akvarell.

Fiskenätet som lades ut på på midsommarkvällen gav frukt, eller rättare sagt fisk. Två gäddor och en abborre. Min karl fick instruera i hur det skulle gå till med att ta upp nät, ordna ut fiskarna, och rensa. Abborren och den ena gäddan grillades och de åt vi till lunch.

Jag är en person som alltid måste ha en plan-B. Om en kris händer på jorden och det krävs drastiska saker så ser mitt överlevnadsteam ut såhär än så länge: en fiskkunnig, en överlevnadsintruktör, en yrkesmilitär, två vildmarksmänniskor, en jägare, en läkare, en massör och så en fotograf. Gissa min roll :) Men jag kan ta hand om barnen i lägret. Och odla grönsaker. 

Klart man måste ha en överlevnadsplan! 

En fruktansvärt aktiv midsommarafton. Traditionellt firande på en bygdegård med dans runt stången (fy tusan så mycket roligare det är att delta i dansen att bara titta på), dansshow av folkdanslaget, fika och tipspromenad. Jag och Sara diskuterade om vi inte skulle starta oss ett folkdanslag, så vi fick köpa in fina Sverigedräkter. Våra män var måttligt intresserade.

Barnen badade, vi badade, vi sköt med luftpistol, lagade mat, plockade blommor i skogen, plockade näckrosor, läste högt ur frågespalterna i tidningen "Må bra", skrattad så vi grät, drack vin och öl, och kvällen avslutades med en pianokonsert av min svåger. Intensiv. Men ändå harmoniskt.  

"Mamma, myggen sätter sig på mig men suger inte. Det är för att jag är så lugn med dom." 

Sent på torsdagskvällen kom vi ner till Småland. Till min svärmors gård som ligger precis vid en sjö. Efter att ha släppt in kaninerna i sin sommarbur, fixade jag jordgubbar med keso som kvällsmat och vi tog med oss handdukar. På sjön var det nästan vindstilla och det är en förutsättning för att vi ska kunna åka med flotten. Mitt ute i sjön skulle vi vara. Bada. Komma upp kalla men glada och äta kvällsmaten på flotten, medan vi ser solen gå ner över granarna och solens värme sakta försvinner. På väg tillbaka till stranden och de varma sängarna plockades näckrosor som så magiskt flyter på sjön. Det gör vi varje sommar och ställer på nattduksbordet, för att se hur näckrosorna stänger sig på kvällen för att blomma åter på morgonen.

Dagen före midsommarafton.

Idag var första dagen på länge som jag inte hade en massa jobb att göra. Eller jo, jag har en massa jobb att göra men ingen fotografering. Det är ju då nästan lite sjukligt att jag tar med mig kameran när Adrina och jag går för att plocka lupiner. Men tänk om jag inte hade haft med mig den, och missat bilderna här nedan?