Vuxenkalas med "My little Pony"-tema, och min prinsessa var i farten hela tiden. Trots alla sötsaker känner jag mig säker på att hon sprungit bort det energitillskottet idag.

Imorgon väntar kalas nummer 2 som är barnkalas. 12 barn kommer hit och leker. Jag tror det kommer gå utmärkt.

Igårnatt satt jag framför datorn och redigerade bakbilder från i lördags. Det blir riktigt sexiga chokladbilder. I like it, alot. Nu ska det bli superspännande att se vad tidningarna tycker. Bilderna ovan är lite behind-the-scene.

Goda muffins till frukost i sängen.

Det här är min stora 4-åring. Grattis min vackra tös.

Årspremiär med middag på altanen. Adrinas gudmor och karl var hitbjudna på fredagsmys, och det hela startade med att de drogs med till gymmet för att köra ett typ cross-fit-pass med oss. Svettigt som tusan, och jag tror träningen gjorde att carbonaran efteråt smakade extra gott.

Två flyttkartonger lastade med rekvisita till morgondagens bakreportage som kommer fotas i Borås. Mer om det senare. Uppdaterar med någon bild från fotningen på min Facebook-sida, som du kan gå in och gillar HÄR.

Oväntad stund. Oposerande.

På svärmors gård i Småland finns det lador och hus. Att springa runt där, hitta spännande saker och vackert ljus är kul som tusan. Jag har tre olika fotograferingar jag vill göra där nere i huvudet nu. Bara att sätta i verket i sommar. Inte bara tänka, göra också.

En helg i Småland, och jag ville inte åka hem. Det är så härligt och fridfullt där. Inga måsten, utan bara få vara tillsammans vi i familjen. Det har spenderats en hel del tid i skogen och utforskande lador och fallfärdiga hus.

Död är alltid sorligt. Det kan också vara en sorlig lättnad. Svårt sjuk utan bot. Bara bli värre tills det är slut. Ha ont och förlora all kraft i kroppen. Vara klar i huvudet men inte kunna förmedla. Vilja så mycket men inte ha förmågan att göra något. ALS är en fruktansvärd sjukdom med bara en utgång.

Idag tar vi farväl av min makes farmor Inger. En fin själ med mycket kärlek. Älskad.

"Nu vet du mer än vi, herr Muffin.
Nu vet du vad som händer när man dör.
Visst är det så att antingen är döden en vila
och då är döden ingenting att vara rädd för.
Eller så förs man någonstans
till ett evigt liv och lever där i lycka.
Och då är döden någonting att längta efter!
Varför skulle man vara rädd för döden?
Visst är det så, herr Muffin, du som vet?"

Ur barnboken "Herr Muffin" som handlar om ett gammal marsvin som dör. Vi har läst och försökt förklara döden för Adrina.

Bild från Sportamore.se

Andra skon är en Reebok Easy Tone. Jag föll för färgen och inte så mycket för tonandet, även om det är ett plus det också. Jag får skoskav av den här godingen, men jag tänker att det är för att jag inte gått in skon ännu. Hoppas verkligen att så är fallet. Annars är färgen askalas, och kuddarna undertill gör att jag kommer upp mig ännu mer i världen. Min väninna påpekade att jag såg lite konstig ut när jag gick i dom, för att de är lite ostabila och jag försöker hålla balansen. De är okej. Hade jag inte fått skoskav hade jag varit mer nöjd.

Bild från Sportamore.se (där jag shoppade loss)

Jag har väl inte visat mina nya skor som inte är så nya längre? Första skon är den ovan, den är i samma modell som min danssko jag har på mina pass, fast andra färger. Springer gör jag inte i dessa skor, jag orkar inte vänja in mina benhinnor utan har vanliga löpskor istället. Jag älskar den här modellen på sko och vill ha den nästan varje dag. De dagar jag inte vill ha den är det för att jag inte finner att den passar till övrig klädsel. Annars är det kärlek. En negativ sak är att det fastnar smågrus under sulan, men det ger ju en spännande sysselsättning att peta loss, så det är ett litet plus.

Såg nu när jag surfade in på Sportamore och letade bild att de hade 20 % på alla springskor. Pass på vettja.

... nu blir det dans och skak på rumpan.

Ett tragiskt försök att peppa inför kvällens aerobicpass. Jag vet att jag får massvis med energi bara jag stiger innanför dörren till gymmet. Men det är vägen dit som är jobbig. Byta om, välja mellan cykel eller bil, cykla dit. Men sen, sen är det som vanligt. Färg på kläderna piggar upp, bra musik får igång gung, fantastiska deltagare är nyckeln, sen är livsenergin på 100%.

Update. Fast jag klär mig i helsvart. Hmm.. se det som en begravning för mitt fett :)

Ibland träffar jag på små féer i mitt yrke. Magiska ögonblick.

Älskar att få komma hem till min pyssliga familj. Igårkväll var det familjeråd och Adrinas kalas skulle planeras och struktureras upp. Hon vill ha ett nyttigt "Lazy Town"-barnkalas och ett tårtigt "My little pony"-vuxenkalas har hon bestämt.

Det här med det nyttiga är till 100 % på grund av hennes nya favoritprogram "Lazy Town". Där äter hjälten bara nyttiga saker och tränar gymnastik, om han får godis försvinner hans energi. Boven i programmet försöker få alla barn att sitta stilla och äta godis.

Ganska så underbart när det blir så rätt i Adrinas huvud. Hon tränar gymnastik varje dag nu, kan nästan stå på händer och övar dagligen på att gå ned i split. Det är ganska mycket tjat om sportgodiset morötter också.

Den här veckan har jag sålt fyra reportage. Det känns helt galet. Är det på riktigt? Fick en mindre hjärtinfarkt när jag skulle kolla några bilder förut och trodde att alla reportagebilder tagna det här året hade försvunnit. Bara så där. Åh, den ljuvliga paniken. Hittade alla 2 minuter senare i rätt mapp. Men den där stunden när jag tror att allt är borta. Hmm bäst att kolla över så alla backuper finns.

Jag har en sjuk liten påskkärring här hemma och försöker underhålla henne så gott det går.

(Det kanske snarare så att hon underhåller mig)

Nästa vecka ska Adrina och jag åka till Stockholm och gå på möte med en modellagentur som vill representera henne. Eller vi ska se om de vill göra det. Håller ni tummarna för oss?

I nya numret finns inredningsreportage som gjordes förra våren hemma hos Malin och Martin.
Det är 14 sidor och jättevackert. Undrar vem den duktiga fotografen är? Stylist var Josephine Diffner, och text av Josephine Diffner och Silje Rønne.

Nedan är uppslagen, fotograferade ur tidningen. Men reportaget bör upplevas på papper. Det är så fint! Jag blir så glad!

Kanske inte bara ett påskpyssel, utan något jag kommer ha kvar när påsken är slut också. Gillar mina färglada bollar.

Idéen är väldigt enkel: skrynkligt silkespapper. Pappersarken fästes ihop med en tråd och sedan knöglas de en och en tills det formas som en boll (eller till en blomma).

Adrina är redo för kalas och det är jag också. Jag ska inte på kalas, men att vara själv i två timmar kräver sin kvinna. Planera lunch. Vilken bok jag ska läsa. Om jag ska jobba lite? Träna?

Paketet till ena födelsedagsbarnet.