Tropisk värme igår. Jag spenderade min dag med Johan Hedberg aka Matgeek utanför Sala. När det är svinvarmt ute, knappt någon vind och strålande sol, då ska man stå ute bredvid en ugn med temperatur 550 grader och fotografera pizzor i några timmar. Jäkligt svettigt kan jag lova. Men tusan vilka bra bilder det blev. Och läskigt goda pizzor. Jag kunde svalka mig med fläderblomssaft och vaniljglass, inte så jäkla dumt det.

I bilen från båten som tog oss från Gotland pratade jag och Josephine om att vi borde dra ihop fler spontana grillkvällar. Alltså träffas utan att det är kalas. Dra ihop det gamla gänget, som nu har utökats till både karlar och barn. Så vi bjöd in oss själva på grillfest hos en vän på slätten (stort hus och trädgård, utehus, hund, och så höns som går fritt). Bjöd in lite folk och hade knytis, med ett efterrättsparty som hette duga. Vi kan säga att kvällen började med småätande på hallon- och vinbärsbuskar, och slutade med dans kring eldkorgen. Därimellan skrattade vi så vi grät några gånger.

Bloggen fortsätter i rocktema. Jag fotograferade min brors ringar för Lor G Jewellery, när han var hemma i helgen. En fet bunt med 100 dollarssedlar, Stefans tatueringar, och döskalleringarna. Vad tycker ni om resultatet? Lor G Jewellery gillade den översta så mycket att den fick pryda deras framsida.

 

 

Baren då, en rockbar som ligger innanför ringmuren och som är riktigt bra. Min vän Josephine förklarade det "som en Coyote ugly bar men utan de snygga tjejerna och allt fölk". Det låter kanske misslyckat, men icke sa Nicke Picke. Till mesta dels handlar det om den sköna bartendern som jobbar där. En riktig karaktär och med så många historier att berätta, går ni dit så måste ni fråga om bloddrinkhistorien. Anyhow, sista kvällen fick jag knäcka extra bakom baren.

Fotograferar mycket i min vardag. Fotograferar mycket på jobbet. Men att släpa med sig en väska som väger runt 10 kilo när jag ska fota för privat del känns lite väl tungt. Jag behöver för visso inte ha med mig allt, men det är skillnad på att släpa med sig en systemkamera med objektiv eller min nya kompaktare fullformatare vid namn Sony RX1 (jag döper den här med till Rex).

Jag fick Rex i mina händer idag och har bara hunnit ladda den. Rex följer med på Gotlandsresan. Han kommer bli hårt testad. Tanken är att jag ska kunna ha med den smidigt överallt, att kvalitén på bilderna och möjligheterna med kameran inte ska begränsa mig och att bilderna ska kunna användas professionellt. Oh, the possibilities!

Gudfadern, tillika min storebror, är här över helgen och det ska utnyttjas. Just nu står han och lagar lunch till oss, imorse gick vi en promenad, efter det spelade han spel med Adrina och så hade de gymnastik i sängen. Senare ikväll kommer jag fotografera honom lite mer. För jag tycker han är så fin. Han har ju figuerat en hel del på bloggen innan. 

Jag inser att det blivit mycket Adrina på bloggen senaste tiden, men det blir ändring på det några dagar framöver. På söndageftermiddag blir det att styra min häst (aka Josephines bil) mot Gotland. Det, mina vänner, blir fest och mys hela dagarna. Jobb också såklart.

Minns ni den magiska trädgården som jag fotograferade förra sommaren? Som publicerades tidigare i år i Allt om trädgård? Pia och Micke har inte baaara en fantastisk trädgård utan även ett superhärligt orangeri som Micke byggde 2009. Helt otroligt. Ni kan väl aldrig gissa Pias favoritblomma som hon samlar på? Här fotograferade jag en eftermiddag i augusti och ni kan läsa mer om det i nyaste numret av "Drömhem och Trädgård".

Vi hade lovat tjejerna att de skulle få ansiktsmålning, efter att ha sett tre andra barn i lekparken som clown, katt och odjur. I en timme (give and take) gick vi runt i Vadstena och letade efter ansiktsmålningen. Ingen hittades, så vi gav upp och började gå mot picknicken istället. Då såg min man de tre barnen från lekparken tillsammans med en kvinna, så han frågade var de hade målat sig. Det visade sig att de hade gjort det hemma och att det var kvinnan som gjort det bara för att det var kul. Hon hade med sig målargrejerna i väskan (ifall hon skulle behöva bättra på barnens smink), och frågade om hon inte skulle måla flickorna iallafall. Vi var inte sena med att tacka ja, så vi satte oss där vi stod och flickorna fick prinsessdiadem. 

Det var höjdpunkten på dagen. En så underbar kvinna som ger oss och våra barn den tiden av sitt liv, och ett fint möte. Bara sådär utan att tveka. Det hade varit så lätt för henne att inte erbjuda sig. Men hon gjorde det och vi blev överväldigade. Fantastiskt!

Det är lätt att förstå om ni tror att vi är lite besatta av näckrosor. Att vi plockar varje dag. Ni gör helt rätt i att tro det eftersom det är en daglig syssla när vi är i Småland. Men de är ju magiska. Vackra och vita i den stilla ytan invid stranden. En yta som ser ut som olja, och speglar himlen i akvarell.