Mellan att jag packar för min NYC-resa som tar avstamp imorgon, så redigerar jag klart bilderna på Ernst. New York ja, har jag berättat om det? Jag åker imorgon och blir borta en vecka. Det blir att fotografera tre hem och gå på möten. Det är förvånandsvärt många möten jag går på som fotograf. Men det ger en hel del också. När jag kommer hem i nästa vecka är det ett annat spännande möte jag ska gå på i Stockholm.

Följ mig på Bloglovin, eller Facebook, eller Instagram (@cicimoller)

Förstår ni vilken underbar dag jag haft idag? Jag hade ju äran att fotografera pressbilder för "Sommar med Ernst".

 

Helt underbart väder, men kanske lite varmt i arbetande ställningar. Med härliga människor. När jag kom till produktionen fick jag en björnkram av Pirre, och det satte stämningen för resten av dagen. Avslappnat, härligt och roligt! Kramp i kinderna, och Ernst är så himlans bra. 

Sedan jag började min karriär som fotograf har jag fått så himlans många nya vänner och bekantskaper. Som känns självklara nu, men som jag aldrig hade haft om jag inte gått den väg som jag gjort. En av dessa är Lotta. Vi arbetar båda som fotografer mot magasin med reportage, men vi har lite olika stil när det kommer till det fotografiska, men vi är lika ändå. Lika på många sätt, och vi peppar varandra. Lotta och jag försöker träffas iallafall någon gång i månaden för att prata jobb, byta erfarenheter, kontakter, prata om livet och hur galet bra vi har det. Hur glada vi båda är att vi gör det vi gör, men samtidigt också om pressen att sälja och skapa sig jobben.

Lotta blir alltid glad när det går bra för mig och när jag har nyheter att berätta, och jag blir genuint glad för henne. Vi ser inte varandra som konkurrenter, utan kollegor och stöd. Vänner.

I Smålands djupaste skogar finns de (kanske inte helt sant men adderar mysik, visst känner ni det?). De där starka, gamla människorna som jobbar med kroppen om dagarna och fortfarande gör allt själva. Just en sådan människa är min mans mormor. 83 år ung och tar fortfarande hand om hemmet själv, ror ut och lägger nät i sjön, plockar 10-tals liter blåbär om sommaren, ystar egen ost, rensar trädgårdsland, reser till Linköping för att shoppa loss, bakar kakor och bröd, lagar all mat, och ger sin nästan blinde man en hjälpande hand varje dag. De är ett par att se upp till. Som älskar varandra och fortfarande känner sig kära efter över 50 år ihop. 

"Jag kan inte förstå att de inte har skaffat en till unge när de har en sådan fin. Hon är som en filmstjärna... Jo, men de kanske skaffar en till. Men då är jag väl död."

I påskas besökte vi svärmormor och svärmorfar. Vi hjälpte till att ysta ost.

Uppe med tuppen. Nej, innan tuppen till och med. Strax innan fem vaknade jag och kände mig pigg, så jag tog på mig mjukiskläder, en tjockare jacka, mössa, vantar och kamerautrustning. Ut och fotografera när solen fortfarande stod lågt, och det bara var jag och hararna ute. 7 km och 90 minuter senare var jag hemma, med skor våta av dagg. Men tusan så fridfullt.

I nyaste numret av Plaza interiör finns ett reportage från Linköping, som jag fotograferat. Det var en supermysig fotograferingsdag som bara flöt på, med avbrott för mellis. Jag är dessutom helt kär i matmöbeln. Bänk är det nya!

Dagen har minst sagt varit intesiv. Fem stycken femåriga tjejer var här på kalas. Men de är ju söta som socker! Kommer dutta in lite porträttbilder framöver på tjejerna. 

I Slöinge på vår vackra västkust, nära Falkenberg, ligger den fina stenugnsbageriet Solhaga. Min familj och jag spenderade en hel dag där i somras. Jag och Sara (som driver bageriet) fotograferade och de andra fikade på sötsaker. Mer om bageriet och Sara kan ni läsa i nyaste numret av Lantliv mat&vin (nr 3 2013).