I Smålands djupaste skogar finns de (kanske inte helt sant men adderar mysik, visst känner ni det?). De där starka, gamla människorna som jobbar med kroppen om dagarna och fortfarande gör allt själva. Just en sådan människa är min mans mormor. 83 år ung och tar fortfarande hand om hemmet själv, ror ut och lägger nät i sjön, plockar 10-tals liter blåbär om sommaren, ystar egen ost, rensar trädgårdsland, reser till Linköping för att shoppa loss, bakar kakor och bröd, lagar all mat, och ger sin nästan blinde man en hjälpande hand varje dag. De är ett par att se upp till. Som älskar varandra och fortfarande känner sig kära efter över 50 år ihop. 

"Jag kan inte förstå att de inte har skaffat en till unge när de har en sådan fin. Hon är som en filmstjärna... Jo, men de kanske skaffar en till. Men då är jag väl död."

I påskas besökte vi svärmormor och svärmorfar. Vi hjälpte till att ysta ost.

Frukost på sängen är en lyx man får i vår familj när man fyller år. Igår blev det en nyttigare variant av pannkakstårta; bananplättar med grädde och hallon. Utan socker och med bara fyra beståndsdelar; banan, ägg, grädde och hallon. Adrina var hur nöjd som helst och studsade ur sängen efter frukost och paketöppning för att rusa till dagis. 

Sista gången på baletten och nu blir det sommaruppehåll. Adrina har bara simningen kvar som aktivitet nu när både gymnastiken och baletten är slut. Tre aktiviteter har hon haft i vår. Mycket? Nja, inte med tanke på att hon inte går sådär äckligt många timmar på dagis. Men det är skönt också, att slippa ha lördagsförmiddagen inplanerad varje vecka, och gymnastikens söndagseftermiddagar. Nu gäller det att hitta på andra grejer på helgerna. 

Som jag tidigare nämnt firade jag fertilitetshögtiden påsk i Småland. Ett knytkalas med min karls släktningar som varade i sju timmar. Vi fastnar alltid i djupa samtal där pannan läggs i veck stundtals med mellanrum av skratt. Prat om andlighet, framtidvisioner, ålderdom, kärlek, familj, och om att passa in. Ingen vill lämna tillställningen men sovtider och husdjur kräver det efter ett tag. 

Pimpla på sjön i Småland där isen nästan är en halvmeter djup, i slutet av mars, på påsken? Tja, varför inte? Om isen håller så :) Jag och Adrina följde med Daniel ut när han skulle pimpla. Ett av mina nyårsmål var att göra mer med familjen som exempelvis fiska och gå på äventyr i skogen. Den här påsken hanns det med en hel del av det. Först pimplingen, då min man lyckades fånga en abborre. 

Jag fick det finaste påskägget någonsin av Daniel i år. Chokladägg med handgjorda praliner från Chocolat, fina vardagsörhängen i guld från Sandström de Wit. Påskliljorna handlade vi på skärtorsdagen, då var det bara knoppar, och över natten till långfredagen hade alla slagit ut och blommade som en brudbukett. Luktade gott och vårigt när vi åt frukost på morgonen. Tänk vad dofter, smaker och ljus kan göra för humöret. 

Adrina fick leta efter sitt påskägg efter frukosten. Hon önskade sig en Justin Bieber tröja istället för godis, och som tur är har hennes mormor nummer till påskharen. Glad som tusan när hon fick öppna ägget och såg vad som låg där i. Påskharen är fortfarande ett mysterium för henne, precis som tomten och tandfen. Härligt att leva i en värld av hemligheter och magi.

Frukost kan vara så enkelt, och fint. Den sätter verkligen tonen på dagen ibland och idag var en sådan morgon. Jag vaknar upp hemma hos en av mina bästa vänner Johanna, på Östermalm efter en middag med socker som huvudingrediens. Blir serverad samma sak som jag äter varje morgon, bananplättar. Johanna vet att jag måste starta mina dagar med plättarna, annars blir det lite fel från början. Till plättarna ska det vara bär eller jordnötssör. Och inte vilket jordnötssmör som helst, utan Sevan utan socker. Den gula. Den bästa. Johanna hade beställt en burk av mig så den levererades igår.

Alltså, jag börjar min lördag med plättar och en bästa vän. 

Jag har så roligt med mina föräldrar. De är så härliga och lättsamma. De ställer alltid upp. Alltid. Och det har de alltid gjort. Deras kärlek till mig har jag aldrig någonsin behövt ifrågasätta. Den har alltid varit så självklar och tydlig. De är leksamma. Vi spexar. Vi dansar runt i deras kök. Vi sjunger påhittade musikaler. Vi skrattar tills vi gråter. Vi besöker varandra spontant och ofta. De är inte bara mina bästa vänner, de är också min dotters bästa vänner och idoler. Bara det band de knyter till min dotter kan få mig att bli tårögd när jag tänker på det. De är och har alltid varit en trygghet i mitt liv, och alltid stöttat mig i det jag gör och i mina val. De har gjort mig modig. 

 

 

Utan vår relation är jag inte hel. 

 ♥

 

Jag hade energi på förmiddagen idag och hann med baletten för Adrina (läsa ifatt inredningstidningar för mig), shoppa blommor och frön på Blomsterlandet, och plantera dom. Adrina valde smultron och tomater att så, jag valde Aster, Petunior och Luktärtor. Vi fick dessutom användning av alla de där glasspinnarna som Adrina sparat på ett tag nu. Åh, angående det där med att jag hade energi på förmiddagen, efter lunch så försvann den helt och jag somnade på soffan i 2 timmar. Härliga lördag!

Är det trädgårdsår för mig i år? Kanske? Jag har väntat på att det ska hända. Men jag ska nog inte ropa hej i förtid. Blommor har ju dött förr...