I onsdags hade jag datorförbud, eller ja snarare kanske jobbförbud. Min familj (man) tröttnade på att jag hela tiden sitter vid datorn och jobbar. Jag är tacksam för det. Det är så lätt att fastna med all bildredigering och min långa "att göra-lista". Men när det väl kommer till kritan är familjen viktigast (även om jag måste jobba för inkomst, glädje och sysselsättning). Jag är lite av en workoholic. Det gäller att ta tillfällen att bara vara med sin familj. På min dödsbädd kommer det vara de stunderna jag håller närmast hjärtat.