Nu vet du mer än vi, Inger.
Död är alltid sorligt. Det kan också vara en sorlig lättnad. Svårt sjuk utan bot. Bara bli värre tills det är slut. Ha ont och förlora all kraft i kroppen. Vara klar i huvudet men inte kunna förmedla. Vilja så mycket men inte ha förmågan att göra något. ALS är en fruktansvärd sjukdom med bara en utgång.
Idag tar vi farväl av min makes farmor Inger. En fin själ med mycket kärlek. Älskad.
"Nu vet du mer än vi, herr Muffin.
Nu vet du vad som händer när man dör.
Visst är det så att antingen är döden en vila
och då är döden ingenting att vara rädd för.
Eller så förs man någonstans
till ett evigt liv och lever där i lycka.
Och då är döden någonting att längta efter!
Varför skulle man vara rädd för döden?
Visst är det så, herr Muffin, du som vet?"
Ur barnboken "Herr Muffin" som handlar om ett gammal marsvin som dör. Vi har läst och försökt förklara döden för Adrina.
Jag beklagar. Och egentligen ska man väl stanna där, med de orden. Jag vet hur det känns när någon nära går bort, inga ord hjälper.
Och för att svara på din fråga, hur jag hittar alla fantastiska bilder? Jag har en ovana att ligga och klicka runt på olika bloggar och hemsidor på nätterna. Och tack för alla flummiga ord, som egentligen inte alls är flummiga. Du har så rätt i allt du skriver. Kram och godnatt!
Jag beklagar!
