En kärleksförklaring.

Jag har så roligt med mina föräldrar. De är så härliga och lättsamma. De ställer alltid upp. Alltid. Och det har de alltid gjort. Deras kärlek till mig har jag aldrig någonsin behövt ifrågasätta. Den har alltid varit så självklar och tydlig. De är leksamma. Vi spexar. Vi dansar runt i deras kök. Vi sjunger påhittade musikaler. Vi skrattar tills vi gråter. Vi besöker varandra spontant och ofta. De är inte bara mina bästa vänner, de är också min dotters bästa vänner och idoler. Bara det band de knyter till min dotter kan få mig att bli tårögd när jag tänker på det. De är och har alltid varit en trygghet i mitt liv, och alltid stöttat mig i det jag gör och i mina val. De har gjort mig modig. 

 

 

Utan vår relation är jag inte hel. 

En kärleksförklaring till er, mamma och pappa. 

 ♥

 

Älskade dotter

ojoj. så otroligt vackert skrivet. lyckliga du som har så fina föräldrar och lyckliga dom som lyckats uppfostra en så kärleksfull dotter.

Vilka söta föräldrar!

vackert foto!

Så fint!

Vad gulligt! :) Verkligen ett fint inlägg till dem!

Så fint ♡ Och bilen lyser kärlek tycker jag. Blir varm i hjärtat när jag ser den :)

Hoppas jag och min man kan vara sådana föräldrar till våra barn. Det är ju det man vill och så det ska vara. Jättefint!

Fantastiskt fint Cecilia! Och du är lik din mamma. :)

STORT! Alla har ju inte det, och det gör en ödmjuk...

Jag har den stora lyckan att ha föräldrar som du, men de börjar vara sköra, livstråden är tunnare och tiden tar slut på mitten. Det ger mig ångest. Snälla, stanna!! Gå inte.
ge mig tjugo år till, minst. Men det är inte realistiskt. Varje timme, vecka, månad och år är värdefull...

Så fint, önskar att jag själv kunde säga sådär fina ord.