Sedan jag började min karriär som fotograf har jag fått så himlans många nya vänner och bekantskaper. Som känns självklara nu, men som jag aldrig hade haft om jag inte gått den väg som jag gjort. En av dessa är Lotta. Vi arbetar båda som fotografer mot magasin med reportage, men vi har lite olika stil när det kommer till det fotografiska, men vi är lika ändå. Lika på många sätt, och vi peppar varandra. Lotta och jag försöker träffas iallafall någon gång i månaden för att prata jobb, byta erfarenheter, kontakter, prata om livet och hur galet bra vi har det. Hur glada vi båda är att vi gör det vi gör, men samtidigt också om pressen att sälja och skapa sig jobben.

Lotta blir alltid glad när det går bra för mig och när jag har nyheter att berätta, och jag blir genuint glad för henne. Vi ser inte varandra som konkurrenter, utan kollegor och stöd. Vänner.