Jag spenderar min fredagkväll med att kolla igenom min sommar i bloggens ögon (juni, juli, augusti). Det är kul att se så mycket jag/vi gjort och så vackert Sverige är i från den vinkeln jag riktat kameravinkeln. Lät det skrytsamt nu? Jag menar bara att det är svårt att uppskatta det fina och vackra kring oss. Och att komma ihåg allt man gör. Att fotografera är att spara minnen, att spara känslor, att kunna öppna dörrar och se hur jäkla fint man har det. 

Min sommar har varit fantastisk jag har träffat många nya människor som jag kommer minnas med värme i bröstet, och en hel del av dom kommer spela en viktig del i min framtid också. Jag blir tusan rörd när jag tänker på så fina alla är som jag möter. Hur kan jag ha sånhär tur? 

Bäst jag avslutar och lägger mig i sängen innan jag blir alltför blödig...

Adrina med fika på Solhaga stenugnsbageri.